Efter 1 timma och 30 minuter är jag klar med evelinas tredje gadd, alla tre har hon gjort hos mig hehe.
Galen är hon dock. Börjar på handleden, fortsätter på ryggen och den tredje landade nu på bröstet. En rejäl chestpiece!
och öööööh... Inga nya warhammer bilder på ett tag, och jag målar på som en jävla idiot! Men jag e dum nog att inte ta kort ofta.. Satte ju igång med min demon prins, men sen blev jag inbjuden att delta till en tävling som jag tackade ja till! Och då skulle jag verkligen göra mitt allra bästa och slår på stort, med en war sphinx! En stor jävla bjässe minsann, och samtidigt som jag känner att det skulle vara jävligt kul att faktiskt vinna så är jag lika glad för att bara delta.. Även om jag skulle vilja vinna.. sa jag det? Nåja, va fan.. Här är en ganska långt ifrån klar bild på min sphinx o GWs
Träffade min syster o hennes lilla familj (Rickard o Elina) i onsdags och torsdags. Hur trevlig som helst, eftersom de bor i Grebbestad träffar man dem inte så ofta tyvärr.. Men det blev inte bara glädje för att vi kunde träffas allihoppa utan även för jag äntligen kunde ge dem deras födelsedags respektive julklappar. Nämligen gjord av bläck och nål.
Javisstja, inget gott som inte för nåt ont med sig. Min stackars systerdotter fick vattenkoppor, nånting jag aldrig har haft.. Så kanske nånting att fasas för? Har varken tid eller råd eller lust att ligga sjuk med en kliande kropp och tappad aptit! Nåja hur som helst -
Rickard o Syrran är ju så sockersöta att de kom överens att måla ett varsit hjärta åt varandra de skulle ha på handleden. Syrran ville ha en pinuppa - så jag kom med lite ideer om döden, förförelse och skönhet. Älskar att få fria händer och målade upp en brud med så pass jävligt många linjer blev den sista linjen dragen efter 2 timmar.
Shit..
Rickards handled, med syrrans hjärta
(döljer sig kanske en liten konstnär i henne med eh?)
Nostalgi /grekiska nostos, hem, och algos, sjuka) betyder längtan efter ett ofta idealiserat förflutet.
Och vad fan menas med det då? Jo jag har kollat färdigt på ännu en serie utav gammla anime serier, denna gång Starzinger, som sändes i Japan mellan 78-79 och handlar om Mån Prinsessan Aurora och hennes tre Cyborg kompanjorer, Hakka, Jurgo och Kogo som måste färdas genom galaxen till Great King planeten för att återställa galax energin. Eftersom Drottningen på den planeten blir äldre blir även planeterna så pass försvagade att planeter som en gång var fredliga, välmående och vackra har blivit fyllda av monster som de måste besegra under resans färd. Det är en underbar serie som väcker härliga minnen till liv.
Mirakel är i mina öron och i mitt tycke nånting som "Gud" ger människor. Gud existerar inte - Mirakel finns inte.
Eller?
Jag tror på att det finns nånting, nånting oförklarligt och nånting alltför komplicerat för man ska kunna förstå. Människor har en självbevarelsedrift, teater, musik, kultur, identitet. Saker som gör människor till människor. Det är rätt ologiskt att allt blir svart efter döden. Himlen och helvetet? Nej för fan. Olika dimensioner varav en kan betraktas som helvetet? Jo.. kanske, varför inte? Men saken kvarstår ju.. Mirakel, dessa jävla mirakel..
"Ett mirakel är en oväntad och uppseendeväckande händelse, ofta betraktad som övernaturligt eller gudomligt ingripande."
Ibland kan jag läsa om nånting då jag verkligen tänker "Wow detta -är- verkligen ett mirakel". Som ex en kvinna i amerika som satt i rullstol och satt på muggen, så slog blixten ner och hon kunde gå. Efter ett par år så tog det ut och hon blev allt mer rörelseförhindrad och tillslut förlamad.. Vad händer? Blixten slår ner -igen- och hon kan gå.
Det är uppseendeväckande.
Det är oväntat.
Det är ett mirakel.
Det som däremot inte borde räknas som nåt jävla mirakel är saker som händer jämt och ständigt. Någon som blir dödsförklarad av en tattarläkare och "mirakulöst vaknar till liv" (Ex där en människa hamnar i en slags koma och hjärtslagen går ner på en/minut) eller barnafödsel.
Läste en artikel på aftonbladet där en relativt tjock brud födde en unge i hallen medan hennes kille var och handlade snus. Artikeln löd "MIRAKEL FÖDSELN!!"
nej, dåre.. Det är inget mirakel. Hon hade haft en p-stav, som orsakar att man slipper mensen eller att den kommer jävligt oregelbundet. I detta fall trodde hon det var pstaven som kickade in men det var i själva verket graviditeten. Alla drabbas inte av ömmande bröst och morgonillamående. Och eftersom hon var relativt stor så "syndes" det inte att hon var gravid. Alla får inte den största gravidmagen under graviditet.
Jovisst, som jag skrev i förra inlägget så kollade jag på sagan om de två tornen. Den filmen innehåller den mäktigaste scenen av alla tre filmer. Nämligen enternas sista marsh mot krig. Kriget mot Sauroman..
Jag fick såna rysningar att det kändes som jag gått igenom tre spöken och 2 vortexer.
Så innåthelvete mäktig..
(eftersom nöten som la upp videon inte ville att man skulle shara,
Saker och ting har vart häktiska.. allt för länge, rent kaotiska om jag får säga det själv. Har vart nära på att gå in i väggen ett par gånger, med saker och ting runtikring. Få sparken utan någon konkret grund. Morfar åker in på sjukhus. Utfryst på jobb, hävas in i schemat efter 4 veckors utbildning som igentligen borde varat i ett halvår. Tvingas lämna ett gemensamt hem, bo ihop med vänner (Jag kommer vara evigt tacksam till både Micke och Anna för att dom lät mig bo i min svåra tid.) Men det gjorde inte någon skilnad hur jag kände mig, som det tredje hjulet och känna att jag hade nånstans att bo. men inte ett hem. Det är en stor skilnad har jag erfarat. Och inte bara under den månaden, utan även när jag bodde hos Söt i hans lilla etta. (Observera att jag skrev hos, och inte med)
Jag har som sagt vart nära på att gå in i väggen, men nu har jag flyttat in MED söt.Och jag kan förstå Söt, han har vart delad i två, rädsla och längtan. Längtan över att vi ska bo ihop. Rädsla över att saker och ting ska bli som i ettan. Från min sida är det smärta, smärta över vad han utsatte mig för. Blindheten och tomheten som fyllde mig när han sa att han inte visste hur han kände för mig, två dar innan vi skulle bo ihop på riktigt. Jag är inte långsint, men jag är osäker på att jag kan förlåta honom till fullo för det. Inte än, inte nu iallafall..
I fredags packade jag mina tillbehör (som gick ner i två lådor, kläder inkluderat (..shit..)) och flyttade in med honom. Det blev ett jävla springande upp och ner från vinden till lägenheten. upp packande av böcker, filmer, drakar o älvor (prydnadssaker) Även två äventyr ut till jysk då jag köpte fel madrasser till sängjäveln. Söt var as stressad. Jag menar verkligen sönder as stressad. PGA resan till Rhodos, rädd för att glömma saker o ting antar jag..
Slänger upp en bild gjort av Luis Royo
Subversive beauty
I lördags satt och kollade på sagan om de två tornen, käkade räkor med vitlöksbröd ensam med katten. Och saker och ting känns bättre. För första gången i lördas kännde jag mig avslappnad,
Japanska, vem vill inte allra helst se anime filmer med det språket? Först och främst för språket, rösten och röstskådespeleriet är i toppklass jämfört med den subbade engleska likvärdigheten som bara förstör filmen?
På tal om Anime, vilka över 25 har inte som barn tittat på Rai grottpojken, starzinger, balatack eller Silver Fang? Den sistnämnda är väl den mest förekommande ur minnesbanken.
Själv älskar jag Silverfang (Ginga Nagareboshi Gin), handlingen om hur en björn med hjärnskada som gör att han växer sig både större och agressivare erövrar bergen tvillingpasset, beläget inte allt för långt ifrån en liten by. Mitt i människors skräck föds en tigerrandig akitahund som får namnet Gin. När jägaren Gohei Takeda som blev av med halva ansiktet till Akakabuto och hans hund Riku sätter ut efter jättebjörnen så blir de besegrade av björnen. Gohei Takeda, Daisuke (hans barnbarn) och Gin blir vittne åt hur Akakabuto dräper Riki genom att slänga ner honom för ett stup. Takeda ser en chans till hämnd för detta och tar Gin ifrån Daisuke för att träna honom till björnhund. Efter ett par månader så tar Gin och 12 årige Daisuke chansen till att själva söka hämnd på björnen och under jakten så hörs vilda ylanden genom bergen. En stor flock vildhundar som även de verkar strida mot björnarna. Gins instinkt tar över och följer efter flocken. Flockens okände ledare, som har ett starkt hat för Akakabuto beordrar denna flock att söka över Japan efter de starkaste och bästa hanarna, för att kunna besegra Akakabuto.
Utan tvekan så är denna serie något som jag starkt vill rekomendera. En serie som kanske inte är lika flashigt gjort som något ifrån dag, menden erhåller något bra mycket bättre än det mesta massproducerande skiten från idag. Den har sorgliga stunder, lyckliga stunder. Logiska och känslomässiga beslut. Det finns karaktärer som dör, det finns karaktärer som blöder och det finns våld. På ett förståndigt nivå. Det finns där för det borde finnas där, inte för det "måste" finnas där.
Och vad fan är Ginga Densetsu Weed då?
Silver fangs uppföljare, här är huvudkaraktären Gins son Weed.
14 år har gått sedan björnhunden Gin deltog i striden mot den jättelika björnen Akakabuto. Sedan dess har området runt Ohu ansetts som ett paradis för traktens vilda hundar, och den nu åldrade Gin är ledare över området. Men då Gin ger sig ut på resa med sina närmaste, dyker en jättelik, missbildad hund kallad Kaibitsu upp, och börjar härja i området. I tumultet flyr hunden Smith tillsammans med Sakura, en Kishutik som bör på Gins valpar. Sakura drabbas senare av en svår svältsjukdom och dör. Smith och hunden GB lovar Sakura en sak innan hennes död - att föra hennes och Gins son, Weed, til Ohu. Men resan blir lång och de träffar på många faror. Dessutom blir Gin, Akame och John (karaktärer kända från Silverfang) kidnappade av Hougen, en stor elak hund som planerar att röja Gin ur vägen och ta över Ohu, i en strävan på hämnd mot människor. Weed och de andra får höra att dom kidnappats och ger sig iväg för att rädda dem och ta tillbaka Paradiset som de tidigare hundarna en gång byggt upp.
En hel jävla mängd kända karaktärer från första serien, fast den här ses som mesigare i mina ögon. Weed blir förråd 1 gång och låter hundarna Lector och Thunder leva. När de två planerar en en gång att förråda dom så dyker nykomlingen Jerome upp och avrättar dem, allt för att låta Weeds strävan bli enklare. Weed förvisar då Jerome som från första stund skyddat och vart lojal mot Weed. Weed strider helt enkelt inte för att han kan eller vill, utan för att få tillbaka paradiset. När han väl måste så tar han aldrig livet av dem, utan antingen avisar han dem, eller så ser den forne fienden godheten i Weeds hjärta och sluter sig till hans flock. Serien riktar sig mer på att visa godhet och för att besegra ondskan krävs inget onödigt våld. Men den e jävligt mysig även denna serie
Ginga Nagareboshi gin to Ginga Densetsu weed wa kawaii desu yo ne? ne?? NE!?
Inte nog med att jag älskar den låten, jag tycker den "talar till mig". Saker och ting har inte vart så ljusa det senaste året, en av anledningarna är att jag har inte haft ett ställe jag kan kalla mitt hem sen i september. Jag flyttade då ihop med söt och tog bara med mig datorn och katten, och packade med mig säng, prydnadssaker medans jag kastade resten.. Jag älskar 80 tal, jag är en nörd. Jag har warhammer figurer jag detaljmålar för att ställa upp nånstans, jag har en spindelmannen filt och vill ha ett hem med dessa saker!
Men då jävlar behöver jag pengar.. Vill så gärna spara ihop till en spindel och en orm, men först måste jag skaffa möbler.. nödvändiga saker så att säga.
Efter regn kommer väl trots allt solsken? Jag hoppas det.
