äntligen..
Saker och ting har vart häktiska.. allt för länge, rent kaotiska om jag får säga det själv. Har vart nära på att gå in i väggen ett par gånger, med saker och ting runtikring. Få sparken utan någon konkret grund. Morfar åker in på sjukhus. Utfryst på jobb, hävas in i schemat efter 4 veckors utbildning som igentligen borde varat i ett halvår. Tvingas lämna ett gemensamt hem, bo ihop med vänner (Jag kommer vara evigt tacksam till både Micke och Anna för att dom lät mig bo i min svåra tid.) Men det gjorde inte någon skilnad hur jag kände mig, som det tredje hjulet och känna att jag hade nånstans att bo. men inte ett hem. Det är en stor skilnad har jag erfarat. Och inte bara under den månaden, utan även när jag bodde hos Söt i hans lilla etta. (Observera att jag skrev hos, och inte med)
Jag har som sagt vart nära på att gå in i väggen, men nu har jag flyttat in MED söt.Och jag kan förstå Söt, han har vart delad i två, rädsla och längtan. Längtan över att vi ska bo ihop. Rädsla över att saker och ting ska bli som i ettan. Från min sida är det smärta, smärta över vad han utsatte mig för. Blindheten och tomheten som fyllde mig när han sa att han inte visste hur han kände för mig, två dar innan vi skulle bo ihop på riktigt. Jag är inte långsint, men jag är osäker på att jag kan förlåta honom till fullo för det. Inte än, inte nu iallafall..
I fredags packade jag mina tillbehör (som gick ner i två lådor, kläder inkluderat (..shit..)) och flyttade in med honom. Det blev ett jävla springande upp och ner från vinden till lägenheten. upp packande av böcker, filmer, drakar o älvor (prydnadssaker) Även två äventyr ut till jysk då jag köpte fel madrasser till sängjäveln. Söt var as stressad. Jag menar verkligen sönder as stressad. PGA resan till Rhodos, rädd för att glömma saker o ting antar jag..
Jag har som sagt vart nära på att gå in i väggen, men nu har jag flyttat in MED söt.Och jag kan förstå Söt, han har vart delad i två, rädsla och längtan. Längtan över att vi ska bo ihop. Rädsla över att saker och ting ska bli som i ettan. Från min sida är det smärta, smärta över vad han utsatte mig för. Blindheten och tomheten som fyllde mig när han sa att han inte visste hur han kände för mig, två dar innan vi skulle bo ihop på riktigt. Jag är inte långsint, men jag är osäker på att jag kan förlåta honom till fullo för det. Inte än, inte nu iallafall..
I fredags packade jag mina tillbehör (som gick ner i två lådor, kläder inkluderat (..shit..)) och flyttade in med honom. Det blev ett jävla springande upp och ner från vinden till lägenheten. upp packande av böcker, filmer, drakar o älvor (prydnadssaker) Även två äventyr ut till jysk då jag köpte fel madrasser till sängjäveln. Söt var as stressad. Jag menar verkligen sönder as stressad. PGA resan till Rhodos, rädd för att glömma saker o ting antar jag..
Slänger upp en bild gjort av Luis Royo
Subversive beauty
I lördags satt och kollade på sagan om de två tornen, käkade räkor med vitlöksbröd ensam med katten. Och saker och ting känns bättre. För första gången i lördas kännde jag mig avslappnad,
riktigt lycklig på jävligt länge.
Jag kännde mig hemma.
Kommentarer
Postat av: Daniel
Det glädjer mig att läsa.
Gå varligt fram.
Och hoppas att det finns plats för en spindel ändå!
;-)
Postat av: Arykah
Ajjemän, det hoppas jag med, en liten Matilda eller Charlotte ;)
Trackback
